RåLOGISKT

Jag hade en dröm i natt, jag minns bara en kort osammanhänagde del av drömmen, som man ofta gör.

Men, den lilla del jag kommer ihåg etsade sig fast hos mig. Trängde sig in i min hjärna och jag kan inte sluta tänka på det.

 

Jorden var nära kollaps och mänskligheten hade hittat nya solsystem i universom med flera olika, beboliga planeter.

 

Alla människor hade fått skicka in sina önskemål om vilken planet man ville bli förflyttad till.

 

Det fanns :

 

Den gröna planeten, där befolkningen levde utan el, utan pengar untan regering. De levde i fred och brukade jorden de hade och odlde sin egen mat. Det fanns inga byggda vägar, utan man tog sig fram gående längs stigar i den överväldigande naturen. Det fanns mat och vatten till många fler än de redan var på planeten så där fanns det över 2 miljoner platser.

 

Den högteknologiska planeten.

Det fanns 3 miljarder platser till den planeten. Där nästintill hela planeten var Uppbyggd som dagens storstäder.

Maten man åt var odlad i labbratorium, myck frystorkade näringspulver. infrastruktur uppbyggd som våran idag fast steget mer säker samt smartare.

Människorn där jobbade så mycket och så snabbt som möjligt, och utvecklingen för kuick fix var på topp.

 

Det fanns en planet som var näst intill precis som jorden, dock hade som kommit längre med luftrening och annat som var förebyggande mot klimatförstöring.Där fanns det också 3 miljarder platser att fylla.

 

Det fanns den blå planeten. Den var mestadels täckt av vatten, där mång av invånarna bodde på sina båtar och levde mestadels på fisk och lite av de grödor som de hade möjlihet att odla på den lilla land ytan som fanns.

Dit fanns det som på gröna planeten 2 miljoner platser.

 

Ni kan ju gissa vilken av planerterna som fyllde upp sina platser först?

Den högteknologiska, sedan den som var mest lik jorden.

Den blev platser över på både Gröna och Blåa planeten, inte många ville dit.

 

Min familj valde den gröna planeten.

Men en vecka innan avfärd så ångrade jag mig.

Jag ville inte åka. Inte alls. Ingenstans.

Jag ville stanna. Stanna på Jorden.

Vår Jord.Vår planet.

Som vi förstört.

Jag blev arg och frusterad över hur hela männsligehten betedde sig som ett 5-årigt barn.

Ett barn som redan innan födseln blivit skänkt en leksak, som sen när den blivit 5 år, tyckt att leksaken är förbrukad, den är gammal och trasig, inte rolig längre.

Istället då för att fundera ut hur man ska göra för att laga leksaken så man kan forstätta leka med den , lära sig av den och uppskatta något så fint som denna gåva, så kaseraar vi den.

Vi hoppar på nästa leksak struntar i den gammla, för den är trasig.

 

Jag ville stanna kvar och laga jorden. Ställa allt till rätta.

 

Jag minns också från drömmen sekvensen när alla åkte.

När det vart tomt på jorden.

Men inte helt tomt.res

Det fanns människor som jag kvar, människor som ville stanna kvar och ställa allt till rätta.

Och många gamla människor som blivit övergivna att dö i sin ensamhet.

 

Jag kommer ihåg den kännslan att se industribyggnader, skolor, sjukhus, stora köpcentrum helt tomma.

En spökplanet med endast ett tusentals människor kvar, där vi kanske var 200  som var arbetsföra.

Det var hemskt.

Men vi hade tillräckligt med kompitenta människor för att börja planera för jordens rening, jag hade inte så många praktiska kunskaper inom dom områdena som behövdes, så jag tillsammans med några andra fick agera någon form av projektledare och reda ut vad som behövdes göras.

Det var mycket, mer än vi någonsin kunnat ana, men med inga människor kvar som förstörde gick allt lite lättare.

Det största uppdraget var hur vi skulle bli av med allt skräp, gift, kärnkraft och annat utan att förstöra mer.

Raketforskaren kom på att vi skulle skicka upp allt i rymden, mot solen för att bränn upp allt,.

 

Jag hann vakna innan jag fick veta hur det exprimentet gick, men magkännslan sa att det inte var någon bra idé.

 

 

Hela drömmen fick mig att tänka på allt som skulle behövas rensas bort från jordens yta.

Hur mycket vi verkligen har ställt till med. Hur mycket SKIT som finns här.

Och hur dålig, girig, hemsk, egoistisk, trångsynt, galen mänskligheten är.

Men, jag kom också och tänka på allt vackert som finns, hur fin plats vi fått att leva på.

All natur med årstidernas skiftningar, alla djur av alla dess slag..

Bara på hur vacker himlen kan vara med alla sina skiftningar, på en stjärnklar natt.

 

Om alla bara skulle kunna stanna upp. Se. Tänka på det ett slag.

Sätt dig på en strand, eller ute iskogen, kanske uppe i ett träd, var tyst. Se.

Tänk, tänk på allt som vi håller på att förstöra.

 

Snart har vi ingen näring kvar i våra jordar, våra vattendrag är förorenade, vi kan snart inte äta någon fisk, vattenbristen börjar sprida sig på många håll i värden, väderlekarna blir mer och mer extrema, folksjukdomarna blir fler och fler och växer sig större, sprier sig runt jorden.

Och det är vi, vi i välfärdsländer som är mest sjuka.

Och ÄNDÅ, ändå fortsätter vi att svälja, gnida in oss med, tvätta oss med, städa hemmet med GIFTER.

Vi fortsätter köpa allt som de stora giriga hemska företagen slänger i ansiktet på oss.

Vi fortsätter lita blint på myndigheter och regelverk och tror fortfarande på att "det kan ju inte vara så farligt".

Vi fortsätter tro på att läkemedelsbolagen bara vill oss väl och på riktigt läka oss och göra oss friska.

HUR?!!! Kan de då Tjäna så OFANTLIGA SUMMOR pengar?! Det är inte de att de vill att vi ska vara kronisktsjuka, och beroende av läkemendel , så de fortsätter tjäna pengar?

Vad tror du? Är det läkemdel som är vår frälsning?

 

Jag tror inte det. Jag tror att om människan skulle backa några steg.

Börja olda mat som man gjorde förr. Växel jordbruk, samodlingar, av-mekanisera jordbruket.

Läka våra jordar, låta dem vila, låta djur vara djur innan de blir mat, inte överkonsumera någonting.

 

Enda problemet är pengar.

PENGAR, alla behöver, är beroende av och vill alltid ha mer.

Vissa kliver över lik för att få mer.

Pengar styr allt här i värden.

 

Tänk på det där du går och handlar nästa gång.

Vilka företag vill du att dina pengar ska komma till, vems fickor?

Välj med hjärtat. Så du kan stå för det sen.